¨T¨

Ok .. det har hänt igen... jag har skämt ut mig.. och inte lite denna gång.. Men som vanligt jag vill gärna bjuda på ett gott skratt så jag skriver det här...

Ok, jag var ut i lördagskväll och kom väl hem en sisådär halv tre eller ngt liknande.. gick och la mig vaknade tidigt eftersom Jens (den jäkeln) väckte mig runt halv tio. Hade aaas ont i huvudet och bestämde mig för att ta det lugnt denna söndag.. som jag alltid gör när jag gått ut dagen innan.
det slutade med att jag låg i sängen hela dagen. Tänkte även sova tidigt eftersom min nattsömn blev störd.
Japp.. så jag la mig halv tio och somnade.. jag sov så gott ända tills jag vaknade med ett häftig ryck av att det ringer på min ringklocka. (någon vill mig något!)
För att ta sig in i vår korridor så måste man ha ett passerkort och kod, så jag tänkte att det är väl någon som är full och har glömt sitt kort hemma och vill helt enkelt in i korridoren. Ringklockorna i vårat hus sitter vid hissen och där också postlådorna finns. En ringklocka till varje rum.
Men iaf jag tänkte fan inte gå och låsa upp.. inte när klockan visade 23.50..och livrädd som jag var. Öppna det fick nån göra nån som bor närmare dörren om det skulle vara så.
Låg kvar med bultande hjärta och försökte lugna ner mig, när det började ringa igen... Jag tänkte "vad fan ge dig nån gång.. folk ligger ju och sover" men också undrade jag om det faktiskt var nån som kanske ville mig nåt..men då måste dom ju ringa till min mobil först!
Det var så himla konstigt var att det var endast hos mig det ringde... och jag bara försökte ignorera det hela. Jag hörde också röster i korridoren och tänkte "skönt, nu kan jag sova igen". Så jag låg och försökte lugna ner mig.. när det börjar ringa rejält.. långa signaler (och när jag tänker på det så känner jag obehag för jag var så jävla rädd) men jag vägrade fortfarande gå upp.
Ja iallafall så hör jag korridorsdörren slå igen, röster och sen knackar det på min dörr (här var jag i chock), någon låser upp och öppnar dörren.
"Det är polisen kan jag komma in?" säger en röst
Nyvaken och totalt förvirrad säger jag "ja" med skrovlig röst..
"Kan jag komma in och prata lite?" säger han igen.
"ja" säger jag och sätter mig upp i sängen (TUR att jag hade kläder på mig.. brukar annars sova naken)
Fram bakom min hylla kliver det in en Polis i full mundering.. Jag tänker vad fan händer??? vart brinner det nånstans????
"Ja, dina grannar är lite oroliga för dig"
"jaha?" säger jag..och fattar INGENTING! vilka grannar typ? (har ju knappt sett några grannar sen jag flyttade hit.. jag vet inte hur dom ser ut och dom vet nog knappast hur jag ser ut)
"Du hade glömt dina nycklar i dörren."
"Jaha oj,, vad pinsamt" tror jag fick ur mig.
"Dom brukar ringa oss när dom inte vågar gå in i lägenheten"
Detta låter mycket konstigt tycker jag haha.. Dom är rädda för mig men ändå bryr dom sig om mig?? wHuuut?
"Ja antagligen så har dom hört dig komma hem och sen hört en smäll och trott att du legat här inne skadad" säger polisen
Men iaf... Polisen frågar om jag är bakis och säger "nej inte nu heller jag var ut igår"
"hörde du inte att vi ringde på?" frågar han
Hur kunde jag har missat??
"Jo..." piper jag fram..."men jag vågade inte gå och öppna..."
Polisen konstaterar att jag lever iaf och lämnar mig... i sängen nästan skrattandes till döds.
Vad håller grannarna på med??? Jävlas dom med mig?? Är det inte lite väl allvarligt att tillkalla polisen då? Nycklarna har ju setat i dörren hela söndagen.. kunde inte nån ha knackat på då på dagen??? måste dom höra av sig ett DYGN senare.. MITT I NATTEN?? en instormande polis och sliter upp mig ur min dvala.
Shit.. bland det mest traumatiska jag varit med om...