¨T¨

Plötsligt satt den där... hennes knä på mitt lår.. hastighetenvar inte speciellt hög men smärtan var så enorm att jag trodde benet skulle lossna. Jag låg på golvet och kved en sisådär fem minuter... nyfikna ansikten började visa sig i mitt synfält där jag låg. Jag skrek av smärta och skrattade för att jag skrek... jag var också inte långt från tårarna för att det gjorde så ont.. japp en lårkaka. En sa "linda den direkt", en annan sa "det känns mycket bättre om du börjar spela direkt" och en tredje sa "äh bara en lårkaka" så jag som aldrig fått en lårkaka tänkte att ok jag kör... spring gick ju bra men starta och stoppa... AJ AJ AJ AJ. Efter fem minuter var det Tilde med träbenet då jag inte kunde gå längre utan fick kliva av planen =(( jag som måste förbränna en viss del... dääm.. jaja det var ju bara att försöka ta sig hem... hur fan skulle jag tamig hem? knät vek sig om jag hade det inte riktigt utsträckt så jag fick köra träbenet på cykeln... Alla varnade mig för den kommande dagen (idag) att den smärta jag kände då det hände var INGET mot det jag skulle känna dagen efter (idag) och tanken på det fick mina tårar att bränna bakom ögonlocken.. kunde det bli värre?? men så illa blev det illa (thank god) jag har ont och kan inte dallra med muskeln men jag kan gå utan att ha alltför ont och jag har INTE mer ont än igår... det svider att säga det men.. det var tydligen ingen stor kaka... trots min enorma smärta.... hur fan ska jag klara av att få barn undrar jag???
ska till gymet idag iaf.. kan ju alltid träna överkropp som jag aldrig gör annars... jag är ju så stark ändå ;-)