¨T¨

Jahopp idag fick vi oss en utskällning igen på röntgen.. Det finns inget slut i deras hat mot oss. Denna gång hade våran lärare lovat oss att gå och ta fika för det ju "fredag och inte så mycket personal på avdelningen". Så jag och Sara-Lisa traskar iväg till fikarummet, hinner knappt ställa mig i kö till automaten då bandhundarna drar igång. Ja vad skulle jag säga? Sa som det var att vår lärare hade lovat oss kaffe... tur hade jag och såg att hon var på ingående.. Men det var inte slut på skället för det..haha nej. Hon fortsatte att attackera mig.. det var galet. Våra lärare kom och sa som det var.. Äntligen tystnade hon och skömdes så mycket att hon bjöd på kaka. Där stod man.. höll på att tappa hakan, det var liksom inget slut på hennes anklaganden.. Ja man känner sig verkligen älskad.

Igår bröt panik ut på mitt rum, jag var övertygad om att mitt körkort och mitt betalkort var borta... efter några minuters letande hittade jag dom.. vilka tankar man hinner tänka alltså.. stulet? tappat? på friskis å svettis? länsat konto? snäll själ? ringa och spärra? ringa och beställa nytt körkort...?? ja det var en pers.. hela träningen gick jag runt och funderade.

En träning som inte var att leka med vill jag säga, är mina ben slappa idag? ja. Kommer jag nånvart på cykeln när jag trampar? nej. Jag är helt död.